tisdag 22 juli 2008

Psykolog, poet och massmördare...


Äntligen grepsRadovan Karadzic, kortvarig ledare för den bosnienserbiska utbrytarrepubliken och delansvarig för brott mot mänskligheten som massakern i Srebrenica på 8000 muslimska män och pojkar. En riktig ärkeskurk. En liten Hitler.

Jag minns fortfarande hur vi satt som fastnaglade framför TV:n på nittiotalet när rapporterna om krig och etnisk rensning i Jugoslavien, mitt i Europa, började dugga tätt. Jag minns hur mina jugoslaviska grannars ansikten slocknade och blev gråa och ledsna. Jag minns de bosniska flyktingarna som började gråta när man frågade. Allting var overkligt. Man kunde liksom inte ta in.


Jugoslavien hade varit en intressant öststat. Självständigt i förhållande till Moskva. Med en egen modell för ekonomisk demokrati och marknadssocialism, som fungerat så bra att till och med högersossar som Bo Södersten varit där och nosat, innan det här med löntagarstyrda företag blev passé inom socialdemokratin.
Dessutom tycktes Jugoslavien bevisa att det var möjligt att lägga nationalism och inpyrt historiskt hat åt sidan för fredligt samarbete för gemensamma mål. Den gamle partisankämpen och sedemera diktatorn Tito hade smitt samman de jugoslaviska delrepublikerna till en enda stat med ena handen och gett Stalin fingret med andra.


Radovan Karadzic och hans kumpaner, såväl serber som kroater som bosniaker som slovener, dödade den vackra drömmen om samexistens. De dödade också i varierande grad forna landsmän som över en natt förvandlats till en "muslim", "serb", "kroat", "ustasja", "partisan", eller nån annan etikett man rotat fram ur det kollektiva minnet för historiska kränkningar och övergrepp. Etiketter som användes för att förminska och frånta människovärde.

Den jugoslaviska tragiken borde vara ytterligare en varning. Inte ens i Europa är vi skonade från hätsk nationalism. I värsta fall blir dess konsekvenser folkmord och etnisk rensning. Det är bra att en av den hatiska nationalismens profeter nu ställs till svars för sina handlingar. Men det är fruktansvärt att det som hände kunde få hända. Att vi gjorde så lite för att stoppa det. Och att general Ratko Mladic, minst lika ansvarig som Karadzic, kan gå helt fri.

1 kommentar:

Anonym sa...

du borde börja skriva igen!
/c